Vi Är Idioter Tills Vi Blir Genier

...
Vissa saker är svårt att förenkla,
Det man inte förstår vill man sänka.
Så han skriker så länge han orkar,
Bättre det än att känna sig korkad.
Har sin värld i ett stadigt tag så,
allting udda blir galen skappa å
det är så lätt att bli skadeglad som
så lätt blir en vanesak.

Det är alltid lättare att trycka ned,
Det är så lätt och bekvämt att få ryckas med.
Och att ta ställning själv blir till ett lyxproblem,
För folk är så rädda att tycka fel.
Så känsliga, engsliga.
Det finns ingen här dom kan nå till,
ingenting, kommentar eller åsikt.

Vill aldrig va en i gänget,
som människor hänger, som en i mängden.
Så det som är svårt för dom,
Det får stå för dom,
För dom når till dig först om du låter dom.
Inget rör på sig utan friktion,
hör dom ropa och bua ihop.
Men när konstnären dör, vill dom alla ha tavlan
och lägger sitt bud på auktion.
Man hyllas och prisas i efterhand,
Men så är det med nästan allt.
Och nu har dom glömt hur dom måttade,
sparkade, spottade på hennes efternman.

Illusionen har smak på sitt dyra värde,
kejsarens nya kläder.
Det är därför hon skriker och gapar,
och armbågar upp varje syl i vädret.
I mitten i mängden av alla dumma, annorlunda,
som aldrig tummat, kan aldrig drunkna
i massorna. Normen är alltid fel,
som kravallstaket ska den sparkas ner.
För vi är idioter tills vi blir genier,
aaaah, men det är samma sak,
x4