Staffansvisan

Staffan var en stalledräng,
vi tackom nu så gärna,
han vattnar sin fålar fem,
allt för den ljusa stjärna.
Ingen dager synes än,
stjärnorna på himmelen de blänka.
Hastigt lägges sadeln på,
vi tackom nu så gärna,
innan solen månd uppgå,
allt för den ljusa stjärna.
Ingen dager synes än,
stjärnorna på himmelen de blänka.
Bästa fålen apelgrå,
vi tackom nu så gärna,
den rider Staffan själv uppå,
allt för den ljusa stjärna.
Ingen dager synes än,
stjärnorna på himmelen de blänka.
Innan någon vaknat har,
vi tackom nu så gärna,
framme han vid skogen var,
allt för den ljusa stjärna.
Ingen dager synes än,
stjärnorna på himmelen de blänka.
I den fula ulvens spår,
vi tackom nu så gärna,
raskt och oförskräckt han går,
allt för den ljusa stjärna.
Ingen dager synes än,
stjärnorna på himmelen de blänka.
Gamle björnen i sitt bo,
vi tackom nu så gärna,
ej får vara uti ro,
allt för den ljusa stjärna.
Ingen dager synes än,
stjärnorna på himmelen de blänka.
Nu är eld uti var spis,
vi tackom nu så gärna,
julegröt och julegris,
allt för den ljusa stjärna.
Ingen dager synes än,
stjärnorna på himmelen de blänka.
Nu är fröjd uti vart hus,
Vi tackom nu så gärna,
Julegran och juleljus,
Allt för den ljusa stjärna.
Ingen dager synes än,
stjärnorna på himmelen de blänka.