T2 (Bonus Track)

Jag var så storsint, ja jag hade ju förlåtit
Jag börja' nästan tro på myten om mig själv
Som den som stoiskt, trots tårarna jag gråtit
vänt blad, vart rättvis, schysst och snäll
Men marken pyrde ännu här i mitt Ground Zero
Det nya hus vi byggt, det stod på skakig grund
Dom onda tankarna blev bara fler och fler
och jag kunde aldrig glömma, inte för en stund

I drömmarna kom hämnden, hammaren fick tala
Tänder rök, med scarfen ströp jag din vän
Och nattens röster, dom sluta' aldrig mala
om att du säkert skulle blåsa mig igen
Sen kom sarkasmerna med skämt om hur du ratats
Du var begagnad, ja, en gubbkörd sommarbil
Du var så risig och jag, min stackars sate

tog över vraket av nån annans tidsfördriv

Kylan spred sig i min trädgård som en dimma
Bara katterna var kloka nog att dra
All den sorg jag ville dränka kunde simma
Han där i spegeln var inte längre jag
På fyllan råkade jag ligga med en annan
och min självbild halka' ännu mer på sned

Nu hade båda blivit svikna av den andra
Du spela offerrollen riktigt bra, du med

Nu fick jag lyssna när du öste av din galla
Det var som om du gått och väntat på din tur
Jag var ett psykfall, så falsk, det tyckte alla
Mig som du älskat, nu fatta' du inte hur
När vi skildes var vi inte bästa vänner
Vi var rätt stukade och slagna båda två
Men jag vet, trots alla fransar och elände
Dig ska jag älska livet ut ändå.



Credits
Writer(s): Niklas Lind
Lyrics powered by www.musixmatch.com

Link