Det vackra fula
Samma nu, samma som alltid, det e likadant nu.
Samma stad, samma människor, samma längtan här i från.
Samma jag, samma du, precis samma önskan som att då, var nu.
De'så vackert, så fult.
Det som gör de så du.
Det som gör oss så hela, det som tar oss itu.
Vi kommer att segra, glömde bort det på vägen.
Säger vi dör för detta, drömmer oss bort i färden.
Skriker starkast ihop, låter broarna brinna.
Säger allt för min bror, låter modet försvinna.
Måla dåtid i guld, för att klara av nuet.
Tynger ner dom med skuld, den vi har i vårt huvé.
Vi svär på vårt allt, tappar sedan vårt minne.
Vi säger världen e kall, men vi lånar dom ingen.
De e samma som alltid, våra sår dom har salt i.
Vi bråkar om spaden, innan vi sår för vår framtid.
Samma nu, samma som alltid, det e likadant nu.
Samma stad, samma människor, samma längtan här i från.
Samma jag, samma du, precis samma önskan som att då, var nu.
Samma nu, samma som alltid, det e likadant nu.
Samma stad, samma människor, samma längtan här i från.
Samma jag, samma du, precis samma önskan som att då, var nu.
De'e så vackert så fult.
De'e så då, de'e så nu.
Ömma punkter som ej botas av akupunktur.
Vi såg staden brinna, de där är tidens tecken.
Strukturer har dom blinda, för den förbisedde.
Ser det inte, claima mönstermodellen.
Stängda fönster om kvällen, så ovetande.
Perspektiv växer, som bekant, ej på träd.
Så egot de leder vägen och rädslan kryper iväg.
De'e som 1992 har gjort sin återkomst.
De'e som 30de november, året om.
Ja vi har sett det här förut.
Samma hat, dom har förklätt det där förut.
Låt dom aldrig.
Samma nu, samma som alltid, det e likadant nu.
Samma stad, samma människor, samma längtan här i från.
Samma jag, samma du, precis samma önskan som att då, var nu.
Samma nu, samma som alltid, det e likadant nu.
Samma stad, samma människor, samma längtan här i från.
Samma jag, samma du, precis samma önskan som att då, var nu.
De'e så vackert så fult, så långt film i rutan.
Klassiska slut, vem vet när dom klipper.
14?
47 brända broar'e platsen vi e skrivna på, o där vi skriver vår historia.
Samma nu, samma som alltid, det e likadant nu.
Samma stad, samma människor, samma längtan här i från.
Samma jag, samma du, precis samma önskan som att då, var nu.
Samma nu, samma som alltid, det e likadant nu.
Samma stad, samma människor, samma längtan här i från.
Samma jag, samma du, precis samma önskan som att då, var nu.
Samma stad, samma människor, samma längtan här i från.
Samma jag, samma du, precis samma önskan som att då, var nu.
De'så vackert, så fult.
Det som gör de så du.
Det som gör oss så hela, det som tar oss itu.
Vi kommer att segra, glömde bort det på vägen.
Säger vi dör för detta, drömmer oss bort i färden.
Skriker starkast ihop, låter broarna brinna.
Säger allt för min bror, låter modet försvinna.
Måla dåtid i guld, för att klara av nuet.
Tynger ner dom med skuld, den vi har i vårt huvé.
Vi svär på vårt allt, tappar sedan vårt minne.
Vi säger världen e kall, men vi lånar dom ingen.
De e samma som alltid, våra sår dom har salt i.
Vi bråkar om spaden, innan vi sår för vår framtid.
Samma nu, samma som alltid, det e likadant nu.
Samma stad, samma människor, samma längtan här i från.
Samma jag, samma du, precis samma önskan som att då, var nu.
Samma nu, samma som alltid, det e likadant nu.
Samma stad, samma människor, samma längtan här i från.
Samma jag, samma du, precis samma önskan som att då, var nu.
De'e så vackert så fult.
De'e så då, de'e så nu.
Ömma punkter som ej botas av akupunktur.
Vi såg staden brinna, de där är tidens tecken.
Strukturer har dom blinda, för den förbisedde.
Ser det inte, claima mönstermodellen.
Stängda fönster om kvällen, så ovetande.
Perspektiv växer, som bekant, ej på träd.
Så egot de leder vägen och rädslan kryper iväg.
De'e som 1992 har gjort sin återkomst.
De'e som 30de november, året om.
Ja vi har sett det här förut.
Samma hat, dom har förklätt det där förut.
Låt dom aldrig.
Samma nu, samma som alltid, det e likadant nu.
Samma stad, samma människor, samma längtan här i från.
Samma jag, samma du, precis samma önskan som att då, var nu.
Samma nu, samma som alltid, det e likadant nu.
Samma stad, samma människor, samma längtan här i från.
Samma jag, samma du, precis samma önskan som att då, var nu.
De'e så vackert så fult, så långt film i rutan.
Klassiska slut, vem vet när dom klipper.
14?
47 brända broar'e platsen vi e skrivna på, o där vi skriver vår historia.
Samma nu, samma som alltid, det e likadant nu.
Samma stad, samma människor, samma längtan här i från.
Samma jag, samma du, precis samma önskan som att då, var nu.
Samma nu, samma som alltid, det e likadant nu.
Samma stad, samma människor, samma längtan här i från.
Samma jag, samma du, precis samma önskan som att då, var nu.
Credits
Writer(s): Michel Flygare, Tobias Jimson, Simon Molin, Niklas Von Arnold
Lyrics powered by www.musixmatch.com
Link
© 2025 All rights reserved. Rockol.com S.r.l. Website image policy
Rockol
- Rockol only uses images and photos made available for promotional purposes (“for press use”) by record companies, artist managements and p.r. agencies.
- Said images are used to exert a right to report and a finality of the criticism, in a degraded mode compliant to copyright laws, and exclusively inclosed in our own informative content.
- Only non-exclusive images addressed to newspaper use and, in general, copyright-free are accepted.
- Live photos are published when licensed by photographers whose copyright is quoted.
- Rockol is available to pay the right holder a fair fee should a published image’s author be unknown at the time of publishing.
Feedback
Please immediately report the presence of images possibly not compliant with the above cases so as to quickly verify an improper use: where confirmed, we would immediately proceed to their removal.