Som en blänkande silvertråd

Jag väver av minnen en vacker väv
och motivet är nordens ljus.
Den svenska själen så ensam och sträv,
en sjö, en åker, skog ett hus.
Så väver jag in med varsam hand
några björkar i sommarens nåd.
Där skymmningen vilar vid insjöns strand,
som en blänkande silvertråd.

Där går en spelman från klockarebyn,
följer vägen till gården i Svenn.
Han lyssnar till lärkan som sjunger i skyn
och han saknar sin älskade vän.
Fiolen mot kinden och stråken i hand,
han spelar för kärlekens nåd.
Och tonerna dansar vid insjöns strand,
som en blänkande silvertråd.

Så väver jag molnen vita som snö,
oskuldsvita som livet en gång.
Då sommaren doftade nyslaget hö
och vi hörde storlommens sång.
Min längtans väg kan jag följa ibland
när jag vandrar i drömmarnas nåd.
Den slingrar sig hemåt till insjöns strand,
som en blänkande silvertråd.

Min längtans väg kan jag följa ibland
när jag vandrar i drömmarnas nåd.
Den slingrar sig hemåt till insjöns strand,
som en blänkande silvertråd,
som en blänkande silvertråd.