Holländarens Grav
Det gick ett holländskt skepp mot hennes sista stund,
För vi tände falska eldar för att få henne på grund,
Vi blev rika den där natten, la' beslag på hela lasten.
Vi lämna' inga levande kvar.
En holländsk skeppsmatros, försökte fly sin kos.
Minns hur jag tog upp jakten, när han kasta' sig över bord.
Jag begravde honom själv, under ett röse samma kväll.
Vi lämna' inga levande kvar.
Men när stormen går, då mitt lyfter mitt nackehår, han går igen,
vill nu ta ut sin hämnd.
Jag hör hans röst, skära uti mitt bröst. Hans bleka sken,
Skär genom märg och ben.
Jag hör andetag, ifrån holländarns grav.
Vad spelar det för roll, att man är rik som ett troll,
När ens själ den är fattig, tömd på allt sitt innehåll.
Samvetet blev mitt straff, det äter upp all min kraft.
Det lämnar inget levande kvar.
Så nu på ålderns höst, korkig och med sprucken röst,
Kan du se mig ut på klippan, varna skepp för farlig kurs.
Du kallar mig för tokig, och det är väl så de é.
Här finns inget levande kvar.
Men när stormen går, då mitt lyfter mitt nackehår, han går igen,
vill nu ta ut sin hämnd.
Jag hör hans röst, skära uti mitt bröst. Hans bleka sken,
Skär genom märg och ben.
Jag hör andetag, ifrån holländarns grav.
Jag hör andetag, ifrån holländarns grav.
För vi tände falska eldar för att få henne på grund,
Vi blev rika den där natten, la' beslag på hela lasten.
Vi lämna' inga levande kvar.
En holländsk skeppsmatros, försökte fly sin kos.
Minns hur jag tog upp jakten, när han kasta' sig över bord.
Jag begravde honom själv, under ett röse samma kväll.
Vi lämna' inga levande kvar.
Men när stormen går, då mitt lyfter mitt nackehår, han går igen,
vill nu ta ut sin hämnd.
Jag hör hans röst, skära uti mitt bröst. Hans bleka sken,
Skär genom märg och ben.
Jag hör andetag, ifrån holländarns grav.
Vad spelar det för roll, att man är rik som ett troll,
När ens själ den är fattig, tömd på allt sitt innehåll.
Samvetet blev mitt straff, det äter upp all min kraft.
Det lämnar inget levande kvar.
Så nu på ålderns höst, korkig och med sprucken röst,
Kan du se mig ut på klippan, varna skepp för farlig kurs.
Du kallar mig för tokig, och det är väl så de é.
Här finns inget levande kvar.
Men när stormen går, då mitt lyfter mitt nackehår, han går igen,
vill nu ta ut sin hämnd.
Jag hör hans röst, skära uti mitt bröst. Hans bleka sken,
Skär genom märg och ben.
Jag hör andetag, ifrån holländarns grav.
Jag hör andetag, ifrån holländarns grav.
Credits
Writer(s): Stefan Morgan Andersson
Lyrics powered by www.musixmatch.com
Link
© 2024 All rights reserved. Rockol.com S.r.l. Website image policy
Rockol
- Rockol only uses images and photos made available for promotional purposes (“for press use”) by record companies, artist managements and p.r. agencies.
- Said images are used to exert a right to report and a finality of the criticism, in a degraded mode compliant to copyright laws, and exclusively inclosed in our own informative content.
- Only non-exclusive images addressed to newspaper use and, in general, copyright-free are accepted.
- Live photos are published when licensed by photographers whose copyright is quoted.
- Rockol is available to pay the right holder a fair fee should a published image’s author be unknown at the time of publishing.
Feedback
Please immediately report the presence of images possibly not compliant with the above cases so as to quickly verify an improper use: where confirmed, we would immediately proceed to their removal.