Följer vindens sång

Text & Musik av Lars Lind

Jag stannar till vid platsen
där vi två träffats förr.
I höstens skymning känner
jag mig frusen.
Jag huttrar till i rocken,
slår upp caféets dörr.
Men värms av dina blickar
och av ljusen.

Jag sitter vid mitt bord,
hör på folk så gott jag kan.
En tekopp värmer mina
frusna händer.
Är lycklig för vår vänskap,
så ovanlig men sann.
Jag hör din röst,
du hoppet i mig tänder.

Arm i arm strövar vi omkring
i Stockholms gamla stad.
Känner höstens vindar svepa
ovan marken.
Ser mot skyn och de fåglar
som far bort i plogparad.
Och vi följer deras riktning
genom parken.

Känner trygghet fastän
åldersskillnaden är ganska stor.
Alla dina kloka råd dom vill
jag bära.
Det finns en gammal sägen
som djupt inom oss bor,
att ung och gammal av varann
kan lära.

Arm i arm strövar vi omkring ... (se ovan x 2)

Arm i arm strövar vi omkring
i höstens vackra prakt.
Ser hur löven långsamt singlar
ner till marken.
Kanske är vi ett något udda par
som går i takt.
Och som dansar efter vindens
sång i parken.