Stenungsund

En fackla på industrierna och natten är så sval här över bron.
Vart ska vi gå?
Nu vill jag.
Men vart ska vi gå nu med våra liv?
Ja de säger att staden är som vackrast här.
13 meter över nattens svarta hav.
Och jag ger mig av tidigt i morgon på en resa som varar livet ut.
Jag behöver nog lite mening med allt.
Jag är ju ingenting som du.
Du, du som har ditt jobb.
När jag, jag har ingenting.
Du, du som har din trygghet.
När jag bara glider omkring.
Och jag lärt mig varje tidtabell och jag vet precis när bytet sker.
Och jag vet när jag kan återvända.
Dagen då jag inte orkar mer.
För jag vet att rälsen gnisslar.
Och jag vet att skogen ligger tät.
För jag, ja jag har jagat tåg förut.
Och gör mig klar för att ge mig av.
Det står en pojke här, nere på torget.
Han väntar ännu på att bli frälst.
Han har målat sina läppar röda.
Och gjort sig så vacker för någon i kväll.
Och vi sågs på Ninas café där vi satt på trappan och sov.
Solen går ner och hur dom facklar på industrierna.
Hur dom facklar på industrierna.