Djävulens sång

Förstår ni var jag vill komma?
Förstår du det här min vän?
Man talar om människans skugga men jag heter Djävulen
Det finns ingeting här på jorden ni kan som jag inte kan
Ni är bara stora i orden men jag gjorde kvinna och man

Till människa
Det var jag som skapa' fysiken hos honom som ni ser där
Och skapade den första mystiken kring henne som han har kär
De tror sig leva i glädje eller leva så gott de kan
Men jag var alltid en tredje, jag var alltid med när det brann

Se människan
Jag var alltid den svartaste svarta, mitt hjärta var hårt som sten
Jag sådde ut hatet i Sparta och jag sådde ut hat i Aten
Det var jag som byggde Kartago och såg till att Kartago försvann
Min ondska glödde i Jago men jag var mer grym än han

Än människan
Det var jag som mördade Abel och jag strödde saltet i sår
Jag uppfann slunga och sabel och krig som tog trettio år
Jag var facklan som Nero tände jag stod bakom när svartsjukan brann
Jag var alltid med när det hände på deras sida som vann

Över människan
Men jag skapade dem men sen gjorde de sig till en avbild av mig
De samlas kring gröna bordet och ålar och vrålar nej
De lär sina ungar vad hat är och hata är det värsta de kan
Nu är jag en fattig sate men jag är ju åtminstånde sann
Men se människan

Här ville jag sluta å gå men jag måste säga er först
Att ni som splittrade atomen, er splittring är ändå störst
Säg inte att Djävulen sade, men förstå det så gått det kan
Att jag har förlorat vadet för människans överman
Det är bara människan