Upp & Ner (med Stefan Missios)

Fast jag vandrat upp och ner.
O knappt jag orkar gå nått mer.
Har jag inte funnit de, det som jag söker.

För det känns som.
Jag har lyft varenda sten i den här staden.
Utan att veta vad jag söker som en galen.
Kan inte påstå att jag uppnått resultaten. Orkar inte längre ställa frågor, vill ha svaren.
Ännu ett frågetecken, önskar att jag kunde fatta. Jag är på första medan andra
släpper sjunde plattan.
O de e klart att det känns tungt
när drömmar svartnar. Men jag är trött på att alltid sopa skiten under mattan.
Och mina sulor är så slitna, dessa smågator. Jag letar färgklickar, hittar bara gråskalor.
Försöker ducka men de träffar mig som måltavlor. Här lyser färgerna men bara med sin frånvaro.
O här finns gott om drömmar, men ingen fångar dom. Alltid samma melodi, samma gamla sång.
Jag låter tiden tic-tacka- på som en bomb.
Och när vi vaknar upp så är det dags att somna om.

Fast jag vandrat upp och ner.
Knappt jag orkar gå nått mer.
Har jag inte funnit de, det som jag söker.

Här där andefattigheten har slått nytt rekord o solidariteten har fått stryk o burits ut på bår.
På sommar'n e det sneakers,
på vintern har du kängor.
Sulor man sliter ner i samma gamla gatulängor.
Tankarna dom flyger, fötterna dom går.
Samma plats som igår, inga sidospår.
Det hör till saken, det behövdes ingen övertalning, alla prenumererar på, sin egen övervakning.
Läste det du skrev, jag tror jag fick en sågning, men du håller ändå med mig om min livsåskådning.
Du borde skriva det på cv: t, där, du är go och glad, helt jävla utbytbar och allmänt trevlig!
O tiden tickar på, som en bomb.
Så jag lever livet, ja min enda gång.
Jag jagar solen där jag hukar under mörka moln.
Och varje gång jag sjunger, sjunger som de va min sista sång.

Fast jag vandrat upp och ner.
Knappt jag orkar gå nått mer.
Har jag inte funnit de, det som jag söker.

Fast jag vandrat upp och ner.
Knappt jag orkar gå nått mer.
Har jag inte funnit de, det som jag söker.