Omaha

Stormen står på här sen flera dar
Alla andra har åkt, jag är den ende som är kvar
Som en stumfilmsstjärna i en Keaton fars
som en strandad astronaut på ett rött dött Mars
Önskar att jag hade nån att prata med
men ingen lyssnar längre, ingen skickar brev
Vet inte vem jag är eller var jag är idag
Luckorna öppnas på Omaha
Känns som om huset håller på att glida ner i sjön
Känns som jag lever i, eller vaknar upp ur en dröm
Stirrar in i tv:n, kan inte tro vad jag ser
framåt är bakåt och uppåt är ner
Önskar jag var tillbaks på
gatorna igen
Önskar vi visste vad vi vii
du och jag min vän
Jag andas och rör mej men rätt vad
det är en dag
Männen vadar in på Omaha
Jag har sett nog av det här regnet nu
Jag känner hur det här hjärtat stänger nu
Vråkar på ängarna, havet vitt av skum
Tavlorna hänger snett i alla rum
Storm i en vecka, storm sen i fjol
Sitter i ett fyrvaktartorn på en ranglig stol
Nånting måste dö, men det tar sin tid
Ett anfall, en attack och ännu en strid
Ställ undan whiskyn, ställ undan ditt glas
Önskar jag kunde ha fått va med
den där dan
Kulorna viner på Omaha
Jag har fått nog av det här regnet nu ...