Amsterdam

Vid en kaj i Amsterdam
Sjunger sjömän en sång
om det hav som en gång
blev en frihetens dröm

Vid en kaj i Amsterdam
slocknar sjömän var natt
vid ett vågskvalp som matt
vaggar oron till sömns

Vid en kaj i Amsterdam
har en sjöman just dött
full och arg såg han rött
och slogs ner i sitt rus

Och vid en kaj i Amsterdam
har en sjöman just fötts
födsloskriket har mötts
av ett grymt gryningsljus

Vid en kaj i Amsterdam
går en sjöman i land
slår sig ner på en krog
och kan aldrig få nog

Han är morsk, han är man
han har pengar, minsann
månen kan han ta ner
till sitt glädjekvarter

Han vill ha mera fisk
han vill ha mera vin
hans apit är så frisk
munnen är ett stort flin

Han är rusig och säll
han är rapande mätt
och hans gylf glipar lätt
vid den buk som har svält

Vid en kaj i Amsterdam
tar en sjöman sin chans
i en gungande dans
glädjens döttrar är hans

Han har glömt melodin
men han skrålar i ett
hes av whiskey och vin
våt av köttja och svett

Och han dansar sig trött
dansar kropp emot kropp
tills dess dragspelet nött
av sitt gnissel ger opp
men fast dansen är slut
varar ändå hans stånd
med sitt fnask drar han ut
i en natt som är blond

Vid en kaj i Amsterdam
tar en sjöman en sup
glaset är aldrig djupt
han tar fler super till
dricker kvinnorna till
alla fnask i Amsterdam
alla horor i var hamn
som har legat i hans famn

Som har sålt sina kroppar
sina drömmar sitt hopp
för ett par sketna spänn
till tusentals män
när sen hans flaska är tom
strilar pisset som hans gråt

Över henne som svek
och ett livs ynkedom

Allt det hopp som kom på skam vid en kaj i Amsterdam