Luffarvisa
När vårens vindar rista' i knopparna som brista'
Då vill man ut och kvista och bli som barn på nytt
Då axlar jag min mara allt uti solen klara
Och glädjes att få fara ifrån min trånga hytt
Åhå, jag vandrar i den vida ring, vårt långa land och rike kring
Och fast jag äger ingenting så sjunger jag ändå
När alla vägar bär till Rom i grönska eller fager blom
Man glömmer lätt sin fattigdom om himmelen är blå
Och träffar jag en flicka som vet sig väl att skicka
Då stannar jag en vecka av ros den ljuva ros (hmm)
Om sen hon börjar ula och tjuta i sin kula
Och säger: "Dröj en smula", då drager jag min kos
För ser ni, ingenting får hindra mig, en ska väl inte binda sig
Om så de runt mig lindar sig, min frihet än jag rår
När alla vägar bär till Rom i grönska eller fager blom
Ajöss, min sista egendom, till nästa vän jag går
Men kommer gula hösten med skrovlig rost i rösten
Då är det slut med trösten och grusat allt mitt hopp
När det brummar i var fura och alla himlar skura'
Och kläderna blir sura och häfta vid min kropp
Men man ska vara lika lugn och klar och visa att man är en karl
Det finns nog de som värre har än jag i all min brist
Åh, när alla vägar bär till Rom i grönska eller fager blom
Att klaga är en ynkedom om dagen den är trist
Åh, att klaga är en ynkedom om dagen den är trist
Då vill man ut och kvista och bli som barn på nytt
Då axlar jag min mara allt uti solen klara
Och glädjes att få fara ifrån min trånga hytt
Åhå, jag vandrar i den vida ring, vårt långa land och rike kring
Och fast jag äger ingenting så sjunger jag ändå
När alla vägar bär till Rom i grönska eller fager blom
Man glömmer lätt sin fattigdom om himmelen är blå
Och träffar jag en flicka som vet sig väl att skicka
Då stannar jag en vecka av ros den ljuva ros (hmm)
Om sen hon börjar ula och tjuta i sin kula
Och säger: "Dröj en smula", då drager jag min kos
För ser ni, ingenting får hindra mig, en ska väl inte binda sig
Om så de runt mig lindar sig, min frihet än jag rår
När alla vägar bär till Rom i grönska eller fager blom
Ajöss, min sista egendom, till nästa vän jag går
Men kommer gula hösten med skrovlig rost i rösten
Då är det slut med trösten och grusat allt mitt hopp
När det brummar i var fura och alla himlar skura'
Och kläderna blir sura och häfta vid min kropp
Men man ska vara lika lugn och klar och visa att man är en karl
Det finns nog de som värre har än jag i all min brist
Åh, när alla vägar bär till Rom i grönska eller fager blom
Att klaga är en ynkedom om dagen den är trist
Åh, att klaga är en ynkedom om dagen den är trist
Credits
Writer(s): Martin Nilsson
Lyrics powered by www.musixmatch.com
Link
© 2024 All rights reserved. Rockol.com S.r.l. Website image policy
Rockol
- Rockol only uses images and photos made available for promotional purposes (“for press use”) by record companies, artist managements and p.r. agencies.
- Said images are used to exert a right to report and a finality of the criticism, in a degraded mode compliant to copyright laws, and exclusively inclosed in our own informative content.
- Only non-exclusive images addressed to newspaper use and, in general, copyright-free are accepted.
- Live photos are published when licensed by photographers whose copyright is quoted.
- Rockol is available to pay the right holder a fair fee should a published image’s author be unknown at the time of publishing.
Feedback
Please immediately report the presence of images possibly not compliant with the above cases so as to quickly verify an improper use: where confirmed, we would immediately proceed to their removal.