Gråt och le, mitt lilla lamm (till Rita)

Skuggor, skimmer, ljus och mörker
Minnen virvlar runt i mej
Syner, drömmar leker, smeker
Sorg och glädje gömmer sej
Glömskan häver hjärtats kramper
Läker långsamt sårens kant
Tiden färgar lyckokänslan
Tar min sinnesfrid i pant
Gråt och le, mitt lilla lamm
Låt mej vakna i din famn

Snökristaller i min hjärna
Ingen är den andra lik
Dimman fryser, daggen smälter
Solen torkar ur min vik
Skogen vissnar, dör och skördas
Stjärnors ljus förlamar snön
Blind och ensam utan segel
Ger sej Månen ut på sjön

Gömda, glömda barnsligheter tittar
Hittar hem till dej
Tunga bördor, unga plikter
Ler och gråter inom mej
Natten dränker klagolåten
Kräver hoppfullhetens ljus
Sinnen hatar, slår och letar
Söker tysta regnets brus

Grynningstimmens låga värmer
ökensandens vita golv
Rymdens alla blommer leker
ömsom älva, omsom troll
Vita, gula, röda dagar
Når mej i min salighet
Midnattstimmen tiger stilla
Stör mej i min ensamhet

Kärleksbudet ber om vatten
Dränks av romatikens skval

Länge ber hon svagt om värme
Vinden kommer, hård och sval
Skakar, skadar eldrött nypon
Bladen bleknar ned och dör
Allas ögon fyllas av tårar
Sårar himmelsk änglakör

Hela Jorden fylls av tomhet
Fromheten tar överhand
Sändebuden tolkar skriften
Står ett fjät från bregets rand
Skrik om pest och död och hunger
Stiger mot en korpsvart sky
Rädda änglar tvättar himlen
Ler när den ser ut son ny

Frälsaren som var på väg
Blir mördad av ett rövarband
Dödligt sårad tar han avsked
Sträcker fram en vissnad hand
Djupt i skogen står hans flicka
Nickar stilla när hon ser
Att det var just som hon trodde
Allt förtvinar när hon ler

Evighetens tysta mörker
Söker oss med ljus och lykta
Bryter vad vi minst behöver
Ensamhet när dagen flyktar
Uppstandelsen storm har blåst
Låst oss fast i hopplös pina
Solen sjunker, dunkel skugga
Döljer dom som står och flinar

Gråt och le, mitt lilla lamm
Låt mej vankna i din famn
Gråt och le, mitt lilla lamm
Låt mej vakna i dïn famn