Häxan

Vi träffades en natt när månen sken så blek
På en klubb för människor med smak
Allting liksom stannade när hon kom fram till mig
Och jag tror att hon kände samma sak

Hon hade stora smycken, långa naglar, kolsvart hår
Och en hatt som var stor och satt på sned
Hon såg på mig som vargen ser på lammet
När hon bjöd hem mig på en kopp te
Jag sa tack och sen följde jag med

Hon bodde i ett gammalt hus, fem trappor utan hiss
På golvet låg det mattor från Nepal
I taket flög en uggla, ett par råttor satt i bur
Och en dödskalle stod på piedestal

Vi satte oss på sängen, hon kysste mig så öm
Och jag tänkte att det här det går ju bra
Sen drack jag ett par koppar av drycken som hon bjöd på
Men den smakade fan så konstigt tyckte jag
Men jag var artig och sa, oh så gott det var

Efter blott en kort minut så blev jag blek och svettig
Hela rummet vände sig på sned
Stjärnorna dansade framför ögonen på mig
Och benen, ja de kändes som gelé

Jag fick lägga mig på golvet, skorna tog hon av mig
Min kropp var tung, min blick var så diffus
Men hon log och visade sin tunga
Sen knäppte hon långsamt av sin blus
I skenet av 13 svarta ljus

När alla hennes kläder låg på golvet i en hög
Då såg jag uppå hennes nakna rygg
Ett nät var tatuerat och där ryggen just tar slut
Satt en spindel så giftig, grön och stygg

Sakta kom hon mot mig, hennes ögon tycktes brinna
Och nu var det nog för sent att tacka nej
När hon klöste mig på halsen då förstod jag
Att den kvinnan inte var någonting för mig
Nu gällde det snabbt att rädda sig

Så jag samlade mina krafter och kastade mig på dörren
Som ett spjut nedför trapporna jag for
Och hennes skratt förföljde mig i gränden när jag sprang
Hemåt genom natten utan skor

Nu tänker ni väl, vänner, vilken meningslös historia
Men här finns ett litet råd som jag vill ge
Följ gärna med en häxa hem i natten
Men smaka aldrig hennes te
Nej, smaka aldrig hennes