Kilafors

Vi tar tåget genom skogen, och det tar sin tid
Vi sitter här och läser och låsas som ingenting
Men jag vet vad du känner
Jag vet vad du tänker för du tänker som jag

Vi ska hem till Kilafors
En plats som lever i oss
Som sliter och drar, som kallas tillbaks

Vi kliver av på perrongen och där står mamma och pappa
Mamma springer emot oss, hon kramas
Hon är lite pinsam, men åndä rätt så rar
Det blir smörgåsar och te, och vi pratar till sent

Där ute är det mörkt och kallt men här inne är de varmt
I ett hus i Kilafors
Som lever i oss Sliter och drar, som vill ha oss tillbaks

Och så ligger vi i sängen, där vi legat förut
Vi faller ner genom tiden, det svindar
Åren drar förbi, det vill aldrig ta slut
Vi står på näset

Och vi slänger oss i för lorar i Bergvikens bottenlösa djup
Här finns dom som är borta och dom som blev kvar
Här finns Tomas grymma gäng
Och de som dricker tills de spyr

Själv så hånglar jag med Stefan det är inte det sämsta
Världen är begränsad, begriplig och ny
Kilafors, du lever i oss
Sliter och drar, håller oss kvar

Med skogen bakom oss och familjen runtomkring
Kan inget ont ske, nej det kan jag inte tro
Nej, det kan jag inte tro

Och på morgon när vi vaknar
Frågar mamma hur vi sovit, och vi mumlar "bra"
Men jag kan se i dina ögon
Att du gjort samma resa som jag

Som vi längta härifrån, minns du?
Som vi drömde om nåt annat, var eviga dag
Som vi längta härifrån, du och jag

Kilafors, du lever i oss
Sliter och drar, håller oss kvar
Med skogen bakom oss
Och familjen runtomkring
Kan inget ont ske, kan inget ont ske

Kilafors, du lever i oss
Sliter och drar, kallar oss tillbaks
Med skogen bakom oss
Och familjen runtomkring

Kan inget ont ske, kan inget ont ske
Med skogen bakom oss
Och familjen runtomkring
Kan inget ont ske, kan inget ont ske

Kilafors, du lever i oss
Sliter och drar, kallar oss tillbaks

Det här är långt bort i skogen
I en annan del av landet
Det här är platsen, som vi kallar Kilafors