Blackout

Jag vaknar upp och nånting är fel
Mitt tankesystem är satt ur spel
Och jag vet inte alls vart jag ska gå
Jag söker febrilt efter något spår
Men minns inte ens var jag var igår
Säg mig hur kunde det bli så?

Det sista jag minns är att vi stod
I en jättekö till en innekrog
Och att stämningen var ganska hård och kall
Så någon måste ha lagt en drog
I min första öl när jag inte såg
Nåt konstigt var det som hände i alla fall

Jag har hört berättelser från dom som var där
Men historierna tycks gå isär
Nån sa att jag blivit förd bakom ljuset
En annan att jag blivit bortförd av UFOn

Så jag gick mig till en astrolog
För att höra efter vad hon såg
I stjärnorna och i korten på hennes bord
Hon såg på mig och sa: ledsen min vän
Men jag kan bara se IN i framtiden
Så jag fortsatte vidare ner in under jord

Men där nere bland kloakens folk
Där hade jag behövt en tolk
För dom förstod inte mina ord
Så jag tänkte det är nog bäst att dra
Att stanna kvar här är inte bra
Där lyckan ändå aldrig kan bli gjord

Det var som att söka i höet en nål
Eller i ett stort svart hål
Ju mera jag grävde mig ner i mitt sinne
Desto mera stängd blev jag inne

Nå, jag gick hem för att sova på saken
Men hur jag försökte så låg jag vaken
Och greppet om min kudde var så hårt
Då steg jag upp och tog ner en bok
Försökte läsa men blev inte klok
Att söka bland andras tankar blev för svårt

Men nu skiter jag i vad som hände då
Det tjänar inget till att gå
Och grubbla över svunna tiders ok
Och man är väl knappast ensam om
Att va en enkel mänska som
Har blanka sidor i en sliten bok