Ärrad gick jag ur striden (men aldrig nånsin så stark)

Jag har vandrat ensam som en varg utan flock
Över tundrans frusna gräs
Och jag har irrat som en flydd som vill ta sig
Dit där frihet inte kvävs
Dom sa kom en gång jag kom jag var svag
Och kunde inte stå emot
Dom ville få mig ner på knä
Ja, få mig tappa fästet för min rot
Men då la jag mina kort på ett bord
Och gav fan i deras hån
Sen reste jag mig utan ett ord
Och gick helt lugnt därifrån

För när dom trodde att dom hade kopplat greppet
När dom trodde att dom hade vunnit
Blev det fest natten lång, men när morgonen kom
Hade jag, deras fånge, försvunnit
Ja, ärrad gick jag ur striden, men aldrig nånsin så stark

Och jag har önskat att du ska bli den du var
Första gången jag såg dig
Din blick var vild och härjad och i ditt hår
Fanns strån av äkta timotej
Men många mörka moln drog in
Vår tid såg jag sakta gå förbi
För har jag rätt är det fel att tänka rätt
När man bara vill bli fri
Så vi låter oss kuvas av det som är snett
För att slippa vänta på svar
Och jag mötte en man, som jag aldrig sett
Men han hade sin frihet kvar, han sa

När dom trodde att dom hade kopplat greppet
När dom trodde att dom hade vunnit
Blev det fest natten lång, men när morgonen kom
Hade jag, deras fånge, försvunnit
Ja, ärrad gick jag ur striden, men aldrig nånsin så stark

Det finns så mycket här som bara inte kan få vara rätt
Och det är tufft att följa sitt förnuft
Va' självlojal är inte lätt
När fördomar gror ur en jord
Som är gödslad med myter
Och vinden sliter sönder banden
Som vi aldrig tar oss tid och knyter
Och nån mister sitt liv i strid om en kniv
Som skulle ha delat ett bröd
Men nu gör jag sorti ur ett förfalskat motiv
Där verkligheten är död

För när dom trodde att dom hade kopplat greppet
När dom trodde att dom hade vunnit
Blev det fest natten lång, men när morgonen kom
Hade jag, deras fånge, försvunnit
Ja, ärrad gick jag ur striden, men aldrig nånsin så stark