Förverkligandet

Illusoriska njutning
Du är struktur på spåret
Yster
av den bestämda formens doft

men
vid formulering
förändring vid inledning
ände början på slutet
vältrar sig ur dig

Världar vecklar sig modelleras
inifrån och ut
övre skikt
vittrar
så som epidermis lossar
borstas bort

Begåvad med en inneboende oförmåga
att upprätthålla konstruktioner känner jag dig
Du uppenbara livsresa
du skaver
du är underbar.

Här
finns ett trängande behov
på magnetisk indikation
att överskrida
är det kaos
eller bara helt vanlig ordning i min biologi i min kropps liv

Här
finns en längtan
till varanden där ljuset slår annorlunda än vad det tidigare gjort
för ljuset slår aldrig på samma sätt
aldrig någon gång Att blottlägga
det som finns inom Att observera kostatera
ljuset
hur det kastas mot materia hur skuggor reflekteras

Den är påtaglig
min kropp och dess älskog med transcendensen
snudd på vulgär
är viljan
mot utveckling
mot födseln
om och om igen
Oavbrutet ömsande skinn
i konstant process
rustningar rasar i mina spår
det är det enda som är beständigt
det är livsnödvändigt
Att vara rädd
att vara tvångsmässigt orädd för energi
vill kondenseras
vill anta materia
och när realisering sker
slits det rådande isär
bryts ned
Här
i epicentrum
av förändring
odlar jag min karaktär