Var människas underbart tanklösa drömmar

Hur känns det för er liksom
ni som har barn
att allt kommer att gå åt helvete sa han till oss
och tittade på oss
som har barn

Jag tittade tillbaks
hur kan man ens tänka så
tänkte jag
och sa
en kan inte tänka så
en kan inte tänka över huvud taget

Bär jag i hennes gympapåse vår undergång
innehållandes utsläpp av kol och petroleum
med löner under existensminimum
samtidigt som jag låtsas som ingenting
varje dag jag hämtar från skolan
och frågar hur hon haft det idag
jag vet ju att det bara är en liten stund kvar

Håller jag den miljömässiga katastrofen i min hand
varje gång min fyraåring fattar den
hon med dom skrattande ögonen
som ser
på någonting via det här stora nätverket av servrar
och molntjänster
och som lyckligt utbrister att
en sån där exakt en sån där blå klänning vill jag ha
och en sån där gul peruk med fläta
och sen en sån där snöflinga i håret
som ska vara uppsatt med ett osynligt hårspänne
och klackskor blåa klackskor som är gjorda av is
kan du köpa det till mig idag snälla mammaaa

snälla älskling
jag vet inte
jag vet bara att vi måste avveckla oss själva

Jag vet också
vad jag har gjort
och att dom inte ens bad om det
det var jag som åkallade dom
och vad jag inte gjorde precis då
var att tänka
för jag kunde inte tänka någonting
när jag frammanade dom
ur kosmos mörker
och planterade dom här
i denna apokalyptiska värld

Att vara naiv
att aldrig mer få vara naiv
att passera genom stadier av liv
och se nästa generation komma
med jordens sjätte massutrotning som fond
Att drömma drömmar
ett barns drömmar
dom som livger och förtär
dom som spär på konsumtionsmönster
begär
är var människas underbart tanklösa drömmar