Balladen om bonden och djävulen

Och djävulen satt vid bondens bädd
Han sade: Hej bonde! Är du rädd, i din ungdom?
Ack nej, sade bonden. Herre kär!
Det finns ingenting att frukta här i min ungdom
Fast visst är jag ängslig då och då
Och vet ni vad det beror sig på? I min ungdom
Ack, kärleken gör mig gammal och tung

Men hustru min är både lätt och ung i sin ungdom
Det finnes så mången ung fager svenn
Ack herre, vad jag avundas dem, deras ungdom
Och alla de svenn vid herrans namn
Det jagas så efter min hustrus famn, i sin ungdom
Hur gammal, sa fan, är hustru din?
Är hon som ett nyligen tappat vin, i sin ungdom?
Och du som en knotig och vresig ek
Och hon som en lilja färdig för smek, i sin ungdom?

Ack ja, sade bonden, nog är det så
Men hjälp mig att tukta min hustru då, i min ungdom
Hej bonde, sa fan, sälj mig din själ
För sedan skall allting gå dig väl, i dn ungdom
Hej bonde, sa fan, här har du en ring
Och den skall du ha på långfingret kring, i din ungdom
Och när hon så ligger i din bädd
Skall fingret ditt vara med ringen klädd, i sin ungdom
Och hur hon sen bönfaller dig och ber
Kan hon aldrig vara otrogen mer, i sin ungdom
Nåväl, sade bonden, ta hit, kör till!
Och gör med min själ vad fan du vill, i min ungdom
Sen vaknade bonden, raljeri
Vad tror du han hade sitt finger i? I sin ungdom
Medborgare, ge mig ett ärligt svar
Tror du att den bonden har ringen kvar, i sin ungdom?