Urarva

I skryten med Er glada ungdomstid
I gamle, som nu hacken på de unga
I voren alltid färdiga till fredlig strid
Och sökten idealet i att supa och att sjunga

I finnen nu ett släkte tungsint trött
Som endast har sin strävan i att vara om sig
I själve, som oss i ett bakrus fött
I borden veta bäst hur detta kom sig

Man är ej glad när andras skuld
Man nu skall sitta och betala
I söpen Er till ett försvarligt hull
Och därför äro Era barn så smala

Vi ärvde Era skulder och Er syfilis
Och Era löften ifrån fyrti-talet
Sen väl I slukat varje Leckerbiss
I lämnaden åt oss att gnaga idealet

I svärmaden och höllen tal
För Danmark, Finland, Polen
Vi svärma ej för våra ideal
Vi knoga lugnt mot framtidsmålen

I drucken punsch och åten mat
För skandinaviska treenigheten
När enigheten stannade vid prat
Vi nöjde oss med mänskligheten

Urarva skulle vi oss gjort
Men äpplet faller icke långt från trädet
Och sådant arv, det ärvs på barnen ner
Till tredje och till fjärde ledet

I skryten med Er glada ungdomstid
I gamle, som nu hacken på de unga