Världens mitt (Live i Göteborg 6 november 2008)

Kvinnorna dom pratar
om väninnor som dom har
Dom skyndar nerför gatan
och lämnar skrattet kvar
Sylvestersolen flämtar
kall och tung och gul
Sommarminnen falnar
Sakta kränger detta hjul
Hunden står och skäller
Han är lämnad för en stund
Världen är förändrad
men den är fortfarande rund

Möt mej på perrongen
vid stationen klockan fem
Ring mej när du kommer hem

Jag visste att jag skulle
måla in mej i ett hörn
Man styr sej fram med mått och list
Man svävar som en örn
över stad och sjö och land
Man styr nån annan kör
Med den högra handen härskar man
men det är vad den vänstra gör
som man aldrig har nån koll på
och nu står jag där jag står
Jag har allting jag har ingenting
Vägs ände efter alla år

Kvinnorna dom skrattar
och skyndar snabbt förbi
Möt mej om du kan och är fri

Det ringde på min dörr igår
Där stod ett spöke ifrån förr
Han sa: Hjälp mej nu, jag sjunker!
så jag öppnade min dörr
En vän är den som vet allt om dej
men ändå tycker om dej
Jag sa Gå hem till fru och barn igen
Han såg i golvet och sa: Nej
Tyngdlöshet och primitiva
som gyros i en ström
fastnar vi vid nån
som i en vaken sömn, en dröm

Jesu ord dom ekar
ner i den trapp där han försvann
Möt mej, låt mej bli din man

Köttet vill ha sitt
Det finns en hunger i vår hud
Den mättas av en smekning
av en famn, eller av Gud
Jag är hungrig här på torget
men det är inte som du tror
att jag är bränd eller förbittrad
Det där är bara ord

Att älska är det enklaste
och inget är så svårt
Vi lättar ifrån jorden
och sen faller vi så hårt
En gammal man på bänken där
han fingrar på sin ring
Han säger: den som inte finner kärlek
finner ingenting
Jag har rusat genom hägring
byggt in mej i ett fort
Det finns ett liv i livet
som jag har glömt bort

Möt mej på perrongen
Nästa steg är ditt
Möt mej där i världens mitt