Ett Slödder Som Jag

Jag åkte fast för lagen - sjunde gången nu i år.
Att neka tycktes dumt, då en konstapel nu såg
hur jag la min han uppå
en syltburk eller två.
Jag började fundera på vilket straff jag skulle få.
Jag sa vi gör väl som vi brukar och du slår mig gul och blå
i en gränd eller så
och sen så kan vi båda gå.
Han sa nej, nej, nej - det var inte det jag tänkt mig.
nej, nej, nej det var inte det han tänkt sig.
Han tog mig ut i kragen och sen började vi gå.
Han ville veta hur jag kunde sjunka till en såpass
skamligt låg nivå
det kunde jag inte svara på.
Vi hamnade vid Stortorget och mitt hjärta började slå.
Ja men du kan väl inte mena att jag vid skampålen skall stå
och med bojor beslås
konstapeln är det så?
Han sa nej, nej, nej - det var inte det jag tänkt mig.
nej, nej, nej det var inte det han tänkt sig.
För övrigt skall väl sägas att konstapeln var rätt schysst.
Ja, det var inget fel på honom
ja, kanske något tyst,
kanske aldrig blivit kysst,
det var väl därför han var tyst.
Jag gjorde mig nu redo att i fängelse få gå.
Ja, det var ett sätt att hindra mig att fler brott begå
att sättas bakom lås
och släppas ut i vår.
Han sa nej, nej, nej - det var inte det jag tänkt mig.
nej, nej, nej det var inte det han tänkt sig.
En oro i min kropp började sakta krypa fram,
när han tog mig på en promenad Sillgatan fram
ner till Göteborgs hamn,
där bara ångbåtar fanns.
Jag la benen på min rygg och försökte springa därifrån,
men konstapeln han var snabb och sen kastade han mig på
en båt som skulle gå
och sen vinkade han hejdå.
Jag sa nej, nej, nej - det var inte det jag tänkt mig.
nej, nej, nej det var inte det han tänkt sig.
Amerika här kommer jag och jag hoppas på ett land
där sylten smakar bättre än den gjort i Svealand.
Och att lagens långa arm
är kort och overksam.