Farväl Jupiter

Här på gatan där jag gömmer mig har hösten börjat tidigt
Du hör vindarna från slummern mellan grenar och blad
Har du vaknat efter kraschen, har du samlat dina saker?
När förtrollningen är bruten är det dags att ge sig av

Inget rinner ut i sanden för en drömmare från landet
Som varit mest i skymningens flammande land
En dag står han mitt i askan med ett litet barn I handen
Vilsen som en flykting i sitt barndomsland

Farväl Jupiter, adjö, jag måste läka mina sår
Jag ser din singlande snö dölja spåren där jag går

Du vet, kvar fanns ingen undran, ingen lust och ingen skärpa
Bara skatteskrapans skugga och ett svidande drag
Vi var starkare än mörkret, vi var snabbare än ljuset
Vi var myten om oss själva, Jupiter och jag

Farväl Jupiter, adjö, jag måste läka mina sår
Jag ser din singlande snö dölja spåren där jag går

Jag ska sakna din välsignelse när stormarna rasar
Länge ska du fattas i den vådliga stan
Tack för skymningens sånger, tack för nattens alla lögner
Tack för rodnaden om morgonen och drömmarna på dan

Tack för kriget mot de kloka, för virvlarna I håret
Tack för svaren på gåtorna du la i min hand
Jag ska minnas dina drömmar, jag behåller dina viljor
Jag ska söka dina krafter i ett farligare land

Farväl Jupiter, adjö, jag måste läka mina sår
Jag ser din singlande snö dölja spåren där jag går

Farväl Jupiter, adjö, jag måste läka mina sår
Jag ser din singlande snö dölja spåren där jag går