Kapitalismen

Hon var fattig, hon var ärlig
Och en stolthet för sin bygd,
För en rik blev hon begärlig
Och så tog han hennes dygd.

Sådan är kapitalismen,
Otack är den armes lön.
De e dom rikas paradis men
Ingen hör en fattigs bön.

Men en dag så får hon höra
att han är på nytt på jakt,
Hon sa: "Se, men inte röra!",
Men det skull' hon aldrig sagt

Sådan är kapitalismen,
Otack är den armes lön.
De e dom rikas paradis men
Ingen hör en fattigs bön.

Hon tar tåget in till staden
För att glömma bort hans svek,
Nu går hon på esplanaden,
Tio spänn för kärlekslek

Sådan är kapitalismen,
Otack är den armes lön.
De e dom rikas paradis men
Ingen hör en fattigs bön.

I ett fattigt torp i gläntan
Hennes mor med stor passion
Frossar lax och ål på räntan
Av sin dotters profession.

Sådan är kapitalismen,
Otack är den armes lön.
De e dom rikas paradis men
Ingen hör en fattigs bön.

Flickan drar där fram i storstan
Klädd i lackväska och tyll
Som en missanpassad julgran,
Vilken underbar idyll.

Sådan är kapitalismen,
Otack är den armes lön.
De e dom rikas paradis men
Ingen hör en fattigs bön.

Hon har mardrömmar i sömnen
Lite fnatt, ni vet så där
Så hon kastar sig i Strömmen,
Skyll det på den hon höll kär.

Sådan är kapitalismen,
Otack är den armes lön.
De e dom rikas paradis men
Ingen hör en fattigs bön.

Hon till stranden snart blev bärgad,
Klädd i sjögräs av sitt bad
steg hon upp så blek och härjad,
stämde upp sin röst och kvad.

Sådan är kapitalismen,
Otack är den armes lön.
De e dom rikas paradis men
Ingen hör en fattigs bön.