Tjuvskytten

Mätt av åren, tung och darrhänt
Var han bliven, Jägar-Vilhelm
Satt med mig på dikeskanten, täljde lugnt sin levnads sägner
Rökte, talade och sade:

"Rikmän togo våra skogar, togo våra magra tegar
Togo våra barn och hustrur - ville göra oss till slavar
Och förbjuden blev vår jaktmark, brott det blev att högdjur döda
Men jag tänkte: Jag vill hämnas, edra högdjur vill jag fälla
För att edert rov må mätta mig och mina glupska ungar
Att edert rov må mätta mig och mina glupska ungar

Vida, vida har jag färdats högt på fjäll och djupt i dalar
Långt från bygd och mil från vägar har min nötta bössa sjungit
Dödens sång för treårsälgar
Flått dem har jag, ostört ensam, styckat mular, stekt på glöden
Ätit kött och druckit brännvin, glad vid doft av blodets röda
Som fått rinna ut på marken - köttet har jag gömt i skrevor
Under vindfällt, torkat granris, tills jag hämtat kraft och vilat
Nog att kunna hemåt draga med min last av lår och bogar
Att kunna hemåt draga med min last av lår och bogar

Och i huden, varm och blodig, har jag rullat säkert in mig
För att dold i beckmörkt bergpass sova utan onda drömmar
Mätt av vilt och trött att döda

Gosse, jag har burit älgkött säckvis genom svarta dalar
Vadat över sanka myrar bort och åter till min slaktplats
Mest i nätter utan månljus, mest i becksvart, stjärnlöst mörker
Ledd av vinden, sedd av ingen - Burit salt från byn till kojan
Och grävt tunnor ner i marken, saltat ned och tackat Herren
För en god och vältjänt näring, mat åt kvinna, mig och ungar

Nu det lidit långt på kvällen, sol går ner, det skymmer sakta
Kring de gamla kända marker
Gammal är jag, slut är jakten, men jag yves och jag glädes
Över vägar jag har vandrat, över faror jag har bröstat
Mest dock över djur jag dödat och i mörka nätter styckat
Medan markens nya herrar slumrat mellan vita lakan"