Jag har drömt

Jag har drömt jag skulle sjunga vad jag känner
Hur jag hatar, hur jag älskar, hur jag bannar
Hur jag ber
Hur i vanvett jag flyr från mina vänner
Och i mörkret till den okände ber

Jag har drömt att jag en visa skulle sjunga
Om alla själarnas fasor, alla himlarnas ljus
Om när all världen jag ser dansa och gunga
Och darra i dåraktigt rus

Jag har drömt, att när alla stjärnor skina
Över vildmark som viskar, vad i ensamheten hänt
Att alla vindar som kring tjärnlanden vina
Skulle lära mig att kväda vad jag känt

Jag har drömt att en kvinna, skulle
Söva mig med visor, skulle smeka mig med skratt
Och när allt som jag byggt måste brinna
Skulle följa mig i elddopets natt

Jag har tänkt att alla jagande åren
Som ha dödat det jag älskat
Som ha stulit vad jag fått
Skulle lära mig en visa om våren
Som har bott hos mig och bländat mig och gått

Jag har trott att alla stormarna som rasat
I min själ skulle blandas till en vansinnig sång
Att där jag snavat över helvetet och fasat
Jag skulle lära mig dess visor en gång

Men se mitt solur mot middagen skrider
Och aldrig har jag sjungit vad mitt hjärta har bett!
Skall jag sjunga först i dödsskuggans tider
När det ändlösa mörkret jag har sett?

Skall jag leva tills jag lärt mig att smida
Alla rosor, alla fasor till en levande ked
Som skall skälva som en rusig och glida
Som en stråkton i dödsmörkret ned?

Jag har trott att alla stormarna som rasat
I min själ skulle blandas till en vansinnig sång
Att där jag snavat över helvetet och fasat
Jag skulle lära mig dess visor en gång

Svarta Ballader (1917)