Drinkarflickans Död

Vid tolv års ålder en liten flicka
Med korg på armen mot krogen går
Från hemmet henne man djärves skicka
Att köpa brännvin, man väl förstår
I dryckeslaget därhemma sitter
En rusig fader vid skövlad härd
Bland höga drivor och kölden bitter
Går lilla Anna, av hunger tärd

Hon blickar uppåt, ser stjärnor tindra
Hon viskar, där bor min moder huld
Från tronens glas ser hon ljuset skimra
Hon går på gator av renat guld
Hon dog i drivan med Per på famnen
Novembernatten förlidet år
Och ovan molnen på himlaranden
En himmelsk sällhet hon njuta får

Till mor min för mig, så beder Anna
Tag hem ditt barn, kära snälla Gud
Och isigt blek sjunker hennes panna
Av vita änglar förs hon till Gud
Nu har hon kämpat och seger vunnit
Den bleka kinden ej tåras mer
Sin kära moder hon återfunnit
Där ingen skilsmässa mera sker

Nu uret redan var midnatt slaget
Men ingen Anna med brännvin kom
Och snart insomnade dryckeslaget
Som djur de lågo där om varann
De somnade men de vakna åter
När solen högt uppå fästet stod
Nu Annas fader sitt brott begråter
Dock hjälper ej om han gråter blod

Han skyndar ut för att möta Anna
Det var en kall och dyster dag
Helt plötsligt ses han förfärad stanna
Han blev som träffad utav ett slag
Ty uti drivan han ser sin Anna
Med trasig klänning och bara ben
Han lägger handen på hennes panna
Den är förfrusen och hård som sten

Nu har jag mördat mitt barn, min maka
Av mina vänner jag tar farväl
Jag brännvin aldrig skall mera smaka
O Herre Gud, fräls min arma själ
Och Gud hans blodröda synd förlåter
Nu är han frälst, men han skörda får
Allt vad han sådde, allt vad han gråter
Hans hjärta svider av djupa sår

Vad nöd och jämmer, vad sorg och tårar
I strömmar flyta oskyldigt blod
Ja, brännvinsfloden frampressar tårar
Den tar förståndet och kraft och mod
Mot yttre fiender till vårt rike
Sig fordom väpnade varje man
Mot denna fiende utan like
Drag nu i strid var och en som kan